Här kommer jag skriva om mina största intressen, trädgård, inredning och då helst shabby chic, bakning,familj, min butik och gjutning i betong. Att få skapa fina å vackra saker får mig att må bra. Kommer även att skriva lite om vägen tillbaka från utmattningsdepression men mest om glada fina och roliga saker



söndag 6 april 2014

Vår i luften och mycket bekymmer..

Hejsan på er.

Hoppas ni har det bra så här på vårkanten.

Äntligen lite sol å värme och alla blommor som kommer fram och visar sig, härligt!

Det har blivit några plockablommorrundor med de här små tjejerna.



 Den här lilla soldyrkaren njuter hon oxå!




Men trots det fina vädret och härliga våren så har det verkligen inte varit trevliga sista veckor!
För 2 veckor sedan blev min minste son misshandlad, han är 16 år och de båda som gjorde det är 24 år, riktigt riktigt moget. Det säger ju en hel del om deras egentliga mentala ålder som måste ligga på runt 5 år!
Han klarade sig undan med skrapsår, blåmärken, en spräckt trumhinna och förstörda nerblodade kläder!


Så här har min lilla tjej sett ut de senaste 1 1/2 veckorna. Jag har åkt in och ut 5 gr på akuten som en himla idiot, sökt vårdcentral, jag har ringt barnakut och barnmottagningar där jag inte varit välkomna för att allt ska gå genom vårdcentral eller närmaste kirurgakut. Så där höll jag på att springa i ett himla ekorrhjul. Ingen visste något och responsen på akuten var lika med noll. Jo men just det.. Efter att min tjej spytt och haft ont i magen och skrikit sig igenom em å kvällar, i såå lång tid,så måste jag ju se till att hon dricker!! NÄHÄ!! måste barn dricka..jag trodde de klarade sig i flera veckor utan vare sig mat å vätska för det var exakt så det blev eftersom vi inte fick hjälp.


 Efter andra besöket på akuten så sa de uttryckligen åt mig att söka via vårdcentralen och inte till akuten igen! Jo men det var ju där jag började den där fredagen..
Ja jag kan hålla på att spy galla över det här hur länge som helst, det har iallafall varit blod svett åt tårar kan jag säga.
Fy sjutton vilken tur att man bara är en liten sjuksköterska som bryr sig och lyssnar på de patienter man träffar. Hör deras berättelse och tror på vad de har att säga för att ge den bästa vården jag kan ge dom.
Läkarna skulle behöva lära sig mer om bra  bemötande och förhållningssätt av oss sjuksköterskor, tänk vad vården skulle bli mycket bättre då!

Nu är hon på bättringsväg iallafall efter många om och men.

Ha det så gott.
Kramar Jennie

2 kommentarer:

  1. så nonchalanta de är ibland. Man kan ju få hålla på
    hur länge som helst innan något händer.
    bra att Du stod på dig, och att tösen är bättre.

    SvaraRadera
  2. Så jobbigt ni haft det, hoppas dottern mår bättre nu och att allt ordnar sig för sonen så han blir ok också. Kram!Susanne

    SvaraRadera

Vad kul att du kikar in här, jag blir jätte glad om du vill lämna en kommentar hos mig. Då får jag ju glädjen att kunna kika in hos dig som har blogg.
Kramar. Ni som inte har blogg kan oxå kommentera. Gå in i rullisten vid kommentarsrutan och sätt dig som anonym, i kommentaren kan du sedan skriva ditt namn om du vill.Tryck på publicera när du skrivit färdigt.